PicturePerfect by Sofie

Idag känner jag för att skriva.



Livet är som en bok. Ju mer man läser, desto mer lär man sig. Man tar livet sida för sida och får reda på mer varje dag. Ibland vill man lägga ifrån sig boken men man kan inte. Man är boken.

Om ett tag kommer man till ett stadie där man tröttnar på boken och vill kika fram ett par sidor. Man beter sig som de äldre i hopp om att få skippa ett par sidor och fortsätta längre fram. Men så funkar det inte. Vissa tycker boken är alldeles för tjock och jobig för att fortsätta läsa, så de stänger den. Det de inte vet om är att det inte går att öppan den igen. Man är ute ur leken.

Om man har tur kommer man till ett stadie där man slutar läsa mellan raderna utan verkligen lägger märke till varje ord. Man tänker över handligar och bläddrar försiktigt. Man går sakta fram men säkra steg. Det är så det borde vara.

Ibland står man still. Man vågar inte bläddra i rädsla om vad man kommer stöta på. Samtidigt går det inte att gå tillbaka eftersom att man bara kan bläddra åt ena hållet. Man sitter och glor med vidöppna ögon på hur alla läser sin bok och uppnår sina mål. Man vill men man tvekar. Man är rädd.

Det vi inte vet om är att boken redan är skriven. Ödet är upplagt och det ligger inte i våra händer. Man borde leva dag för dag och ta allt som händer med ett leende på läpparna. Vem vet, detta kanske är min sista sida, varför inte utnyttja den?