PicturePerfect by Sofie

Kom precis hem från skolan efter att ha pluggat där hela kvällen. Känns verkligen inte som fredag idag. Är lite nere, vet inte varför. Känns som att man borde ha roligt på fredagar men jag är helt utmattad efter plugget och dagens höjdpunkt blir att åka till Maxi med mamma och pappa. Sitter inrullad i både filt och halsduk och fryser som en tok! Alltid så kallt här hemma, vet inte riktigt varför. Men nu är pappa här och vi ska strax åka och handla!

Men först en kopp te med päronen!

Ni är säkert trötta på att höra om mitt tjat om plugget men det är bara att bita ihop för här kommer lite till ;) Kom precis hem med världens huvudvärk efter att ha försökt tackla komplexa tal i två timmar. Nästa vecka är det kursprov, hela TVÅ i matte E. Jag är nervös och oerhört rädd, inte för själva provet utan för vägen dit. När man väl sitter där med papper och penna, vet man att man inte kan göra något mer utan man har de kunskaperna man har, bara att sätta igång och göra sitt bästa. Allt handlar om den tid man har innan provet och nu är det bara en vecka kvar så stressen rullar på...

Nog om det! En sak jag är bra på är dessutom att stressa upp mig själv så det måste jag sluta med. Idag har jag tränat superhårt! Blev nästan en mil på cykeln och på lördag ska jag klara av hela milen! Nu måste jag vila, plugga och städa för imorgon kommer det gäster. Puh, fullspäckat!

 

Jag och min älskade miniräknare!

Det händer ofta att jag ser upp till fel människor. Människor jag inte ens känner utan bara har träffat ett par gånger. Jag kan få för mig att han eller hon är perfekt och på något sätt intala mig själv att allt personen gör är rätt. När jag hamnar i vissa situationer kan jag tänka hur just den människan hade agerat i samma situation och försöka bete mig så. När jag sedan ser att den människan jag såg upp till misslyckas eller gör något som helt och hållet säger emot min moral förstår jag att jag ser upp till fel människa. Jag hade en sån stund idag.

När jag följer mitt hjärta blir det oftast rätt och blir det inte det har jag ändå ingen annan att skylla på än mig själv. Ibland önskar jag t ex att jag kunde skita i allt plugg och göra som andra gör, resa, jobba och leva mitt liv. På något sätt känns det som om jag fortfarande förbereder mig inför att leva men har inte riktigt börjat. Innerst inne vet jag att allt kommer löna sig. Att jag kommer få just det jobbet jag vill och att just min väg jag väljer att gå kommer att vara unik. Från och med idag ska jag se upp till mig själv. I alla situationer.