If I lay here, if I just lay here, would you lie with me and just forget the world?
Huvudet dunkade hela tiden under kemi provet. Men det gick bra ändå. 30 frågor dock som man var tvungen att svar på under en och en halv timme. Snacka om tidspress. Det spöregnade när jag gick hem efter provet. Jag älskar regn så det kändes skönt.
Jag drömde om mormor inatt så jag bestämde mig för att hälsa på henne. Tror inte hon kände igen mig först eftersom att hon tittade på mig med någon slags rädsla i ögonen. Jag pratade med henne ett tag när hon plötsligt började le. Hon log jätte mycket och jag minns inte sist jag såg henne så glad. Tårarna började falla från ögonen och jag höll henne hårt i handen. Sen försvann leendet och hon somnade såklart. En annan tant satt på andra sidan bordet och tittade på oss när det kom fram ännu en gammal kvinna och de började prata:
Tant 1: Fy fan vad jag hatar det här stället. Förstår inte vad jag gör här.
Tant 2: Nej jag ska gå och handla nu...
Tant 1: Nej det ska du inte. Vem ska släppa ut dig här ifrån? De håller fast oss som råttor i en bur.
Tant 2: Ja...
Tant 1: Usch! Jag hatar verkligen det här stället. Världens sämta plats på jorden.
Tant 2: Jo...
Tant 1: I hela universum!
Tant 2: Mjo...
Tant 1: Ska varna varenda jävel innan de kommer hit, "spring för livet" ska jag säga.
Tant 2: Ja...
Tant 1: Och har du sett personalen? Det finns ingen personal alls här ju!
(3 av personalerna som sitter tio meter ifrån tanten vänder sig om och skrattar)
Tant 2: Nepp, helt ensamma är vi...
Tant 1: Ja fy fan va hemskt. De tänker bara på sig själva. Gammlingar de existerar inte i deras ögon, har ingen betydelse alls!
Tant 2 går därifrån när jag ställer mig upp för att säga hejdå till mormor. Tant 1 tittar på mig.
Tant 1: Är det din mamma du hälsar på?
Jag: Nej min mormor :)
Tant 1: Tänka sig att det fortfarande finns människor som bryr sig...
Jag: Är det ingen som hälsar på dig då?
Tant 1: Nej... Aldrig...
Jag: Men nu är jag ju här och hälsar på alla, bra va?
Tant 1: Ja! Då blir man glad! Åh älskling, vilken fin ung kvinna du är!
Jag: Tack detsamma! :)
Tant 1: Detsamma? Inte tycker du att jag är ung?
Jag: Jodå! både ung och fin!
Jag pussar mormor på pannan och tar min väska för att gå.
Jag: Ha det bra då, så ses vi snart igen!
Tant 1: Åh ja! Tack detsamma!
Tanten sken som solen och när jag gick där ifrån hörde jag henne säga
"det är inte så dåligt här trots allt..."
När jag kom ut från äldreboendet sken solen och det hade slutat regna. Allt kändes lite varmare, lite finare och helt enklt lite bättre.
